𝓢𝓸𝓯𝓲𝓪 𝓑𝓮𝓻𝓰𝓵𝓾𝓷𝓭 ☆

Under en tid känns det som jag dragit mig undan, varit mycket i min egen tystnad. Det har känts både läskigt och främmande men samtidigt skönt. Som jag sagt tidigare så har jag haft många bollar i luften förut och aldrig riktigt stannat upp. Men under denna tid så har jag börjat processa mycket med mig själv.

Jag har aldrig haft problem att prata om mig själv eller det jag varit med om, men nått som slog mig för ett tag sen är att jag tidigare gått in nått slags "försvar" för att rädda mig själv att inte känna för mycket känslor, det är som att jag pratat om någon annan och inte riktigt förstått eller tagit mig själv på allvar och en typisk grej som jag fortfarande gör är att när jag ska prata om saker jag tycker är jobbigt så är det som att jag typ fnissar eller skrattar.

Nu när jag varit i min tystnad så händer det ganska ofta att bilder och dom få minnen jag har från 23maj dyker upp. Det är som att jag börjar förstå mer och mer om vad jag var med om, att det var ju faktiskt jag som var nära på att försvinna. Jag har och behöver ge det tid att processa saker som hänt, för hur mycket jag än vill gå vidare från det jag varit med om så kan jag inte forcera det, när tankar dyker upp så tillåter jag dom komma.

Men nått som hjälpt mig att nånstans gå vidare och lägga fokus på annat så är det när jag får sätta mig på Crossen/Enduron.
Det är en frihetskänsla som ger både energi och ett sätt att hjälpa att stanna upp och vara i nuet.

Jag funderade mycket om jag skulle anmäla mig till Gotland eller inte och som nybörjare så kanske en anmälan till Gotland är jäkligt tufft, men jag åker inte dit för nån placering utan för en upplevelse och sätter inga krav på mig själv utan jag tar det i min takt.

Så nu har jag ett mål i sikte och det är att åka dit och ha det jäkligt kul och att få göra det med min bättre hälft @enduromx_forsberg55 känns helt fantastisk!❤️