Lina

Så mycket paradoxer livet egentligen innehåller. Men den svartvita trånga ramen, som vi människor ofta använder, gör linsen mindre, perspektiven och nyanserna färre. Man packar in i fack som bra eller dåligt men sanningen går kanske längre än så?
I den mörkaste sorgen finns också gracen. Inget lämnas ensamt. Innanför den hårda västen finns kanske ett mjukt längtande hjärta. Under den lugna ytan river en eld. Det finns kanske alltid minst två sidor av samma mynt. Så många dimensioner och nyanser. Kanske är det vår tids stora läxa.. att försöka se helheten?