a month agoJag miste min mamma under pandemin. En tid som redan var så märklig och svår, och som för mig för alltid kommer att vara förknippad med en av livets största sorger. Hon var mitt allt. Min bästa vän, min trygghet och den person som alltid fanns där. Hon lyssnade, stöttade, gav kloka råd och fanns vid min sida, oavsett vad livet bjöd på. Hos henne kunde jag alltid landa. Att förlora henne har lämnat ett tomrum som aldrig riktigt kommer att fyllas. Det finns så mycket jag önskar att jag fortfarande kunde berätta för henne, så många stunder då jag skulle vilja ringa och höra hennes röst, få hennes råd eller bara prata om livet, precis som vi alltid gjorde. Men även om hon inte längre finns här, lever så mycket av henne kvar i mig. ❤️ Det är hon som har format mig till den person jag är idag. Mycket av det jag tror på, hur jag möter andra människor och hur jag väljer att leva mitt liv har jag med mig från henne. Hon lärde mig, kanske mer genom sitt sätt att vara än genom sina ord, att inte ta något för givet. Att värdesätta människorna vi har omkring oss, att uppskatta de små stunderna och att verkligen ta vara på tiden vi får tillsammans. Att inte skjuta upp det som betyder något. Att säga det man känner, göra det man drömmer om och ta vara på livet medan man har det. För vi vet aldrig hur mycket tid vi har, eller när det där sista samtalet, den sista kramen eller den sista gemensamma stunden faktiskt är den sista. Sorgen efter henne har förändrat mig, men den har också påmint mig om vad som verkligen är viktigt. Att livet inte väntar. Att kärleken inte försvinner bara för att någon inte längre finns bredvid oss. Och att de människor som har betytt allra mest för oss fortsätter att leva vidare genom allt de har lärt oss och allt de har lämnat kvar i våra hjärtan.
a month ago♥️ så jäkla rätt och sant! Tänk om alla kunde vara lite bättre på några av dina ”tips” så många som skulle må lite bättre och ödmjuka inför livet♥️
