Karolina Bertram

Det enklaste beslutet var att lämna Sverige. Det svåraste var att förstå varför så många väljer att stanna. 2014 satte jag mig på ett flygplan med en enkelbiljett. Jag visste inte exakt vad jag sökte. Bara att jag längtade efter något jag ännu inte kunde sätta ord på. Sedan dess har jag bott i Asien, Karibien, Mellanöstern och Sydeuropa. Byggt upp hem. Lämnat dem. Börjat om. Den vanligaste frågan jag får är: "Hur vågar du?" Men den fråga jag själv återkommer till är ”Vad är vi så rädda för?” Ju fler människor jag mött, desto tydligare har jag sett att rädslan ser likadan ut, oavsett land. Rädslan att lämna ett jobb. En relation. En identitet. Ett sätt att leva. Inte för att vi alltid är lyckliga där vi är. Utan för att det känns tryggare att hålla fast vid det vi känner till än att möta det vi inte kan kontrollera. Jag trodde länge att jag reste för att upptäcka världen. Idag vet jag att världen hjälpte mig att upptäcka mig själv. Jag insåg att mycket av det jag kallat normalt egentligen bara var det jag vuxit upp med. När jag såg Sverige utifrån såg jag också mig själv utifrån. Jag insåg hur djupt jag formats av idén av att ett bra liv handlar om att prestera mer. Köpa större. Jobba hårdare. Samla fler meriter. Ingen sa att jag måste. Det var bara så livet såg ut runt omkring mig. Och det är just så normer fungerar. De känns inte som normer. De känns som sanningar. Vi tror att vi är rädda för förändring. Men ofta är vi rädda för att ifrågasätta det vi alltid trott varit det enda sättet att leva. Jag lämnade inte Sverige för att fly. Jag lämnade för att få perspektiv. När man en gång sett att livet kan levas på hundra olika sätt blir det omöjligt att fortsätta tro att det bara finns ett. Jag tror att det går att växa ur ett land. Inte för att landet är fel. Utan för att den människa du blivit inte längre ryms i den berättelse du en gång fick om hur ett liv borde se ut. Den största förändringen var aldrig att jag bytte land. Det var att jag började välja mitt liv medvetet. Hur jag ville leva. Hur jag ville arbeta. Hur jag ville uppfostra mina barn. Vad jag ville mäta ett rikt liv i. Inte prestation. Inte status. Inte pengar. Utan närvaro. Relationer. Tid. Mening.