Klefa

Det börjar snart bli kväll, så, varför inte bjuda på en skriven viskning. Små tysta ord och dess låga ljud från en helt vanlig själ, en sen oktoberafton, någonstans i ett helt vanligt radhuskvarter...nära dig✌🏻

Kvällsviskning
________________________

det finns
en timme
när staden
sänker rösten
och fönstren
börjar andas
långsammare

det är då
jag kommer
till dig

inte med
symfonier
inte med
löften jag
inte kan bära

jag kommer
med
min trötthet
min längtan
min
nakna sanning

du öppnar
och världen
tappar sitt
grepp
om mig

din hand
över mitt
själsatrium
ingen oskyldig
gest
en bekännelse

du rör
vid mig
som om
du redan vet
var jag
gömmer
mina sprickor

som om
din fingertopp
läst min
historia
utan att
döma den

när du lutar
pannan mot min
försvinner
alla vittnen
bara två
andetag
som försöker
hitta samma
rytm

din rygg
i kvällsljuset
en böljande
horisont

jag följer
den långsamt
som om
jag vandrar
över helig mark
utan skor

det finns
inget vulgärt
här

bara hud
som minns

att den
är skapad
för att
bli sedd
och
besvarad

när dina
läppar söker
min hals
är det
inte hunger
det är
hemkomst

jag svarar
dig
med en
viskning
så låg
att den
knappt
är språk:
stanna

utanför
fortsätter
världen
att ropa
om makt
och rädsla

här inne
råder en
annan lag

dina händer
över min midja
mina fingrar
insvepta i
ditt hår

det är
så här
fred
ser ut

när
den
är
naken

vi talar
inte om
evighet

vi talar
inte om
imorgon

vi talar
med huden
med värmen
med
den där
darrningen
som går
från bröst
till bröst

och säger:
jag är här
jag är
inte rädd
inte nu

när natten
lägger sig
över oss
som mörk
sammetsmantel

ligger vi kvar
i tystnad
efter stormen

din puls
mot min
handled
är kvällens
sista psalm

i det
stilla mörkret
viskar jag
det som
bara hörs
av den
som redan
lyssnar:

kärleken
är ingen
fanfar

den är
en låg
röst

i en
värld
som
skriker

ändå är
det din
andning
mot min
hals

som
håller
den
vid
liv

©️H.K