Instagram story viewer> @cicter> Posts

Cecilia Thell

@cicter

279

followers

588

following

POSTS STORIES REELS TAGGED

2025.
Plugg, resor, djur, vänskap.
En vardag och en overklighet.

Hopp och förtvivlan.
Skratt och tårar.
Förlust och kärlek.
Sorg och tacksamhet.

2025 rymde allt.
Och jag överlevde det.

❤️💔❤️‍🩹 by @cicter

36

14

9 months ago

”Förlåt. Jag är ledsen att jag inte kunde rädda dig.”

Det är en tanke som ofta kommer när man sörjer någon man älskat djupt.
En känsla av maktlöshet som tar över, som om hjärtat desperat letar efter ett svar på något som egentligen inte har något svar alls.

Man önskar att man hade kunnat stoppa tiden.
Att man hade kunnat stå mellan dem och sjukdomen, olyckan, eller det som blev slutet.
Att man hade kunnat vara starkare, klokare, snabbare. Ja,vad som helst, bara det hade gjort en skillnad.

Men sanningen, även om den gör ont, är att ingen av oss har den makten.

Ändå kommer skulden smygande. Den viskar:
”Du borde ha gjort mer…”
”Du skulle ha förstått tidigare…”
”Tänk om…”

Men dessa ”tänk om” är en fälla som bara gör såret djupare.
Kärlek kan inte styra över liv eller död.
Kärlek kan bara finnas där. Vårda, värma, hålla om, trösta.

Så till er men också till mig själv:
Din kärlek fanns där.
Din närvaro spelade roll.
Du gjorde allt du kunde, med det du hade, i den stund du stod i.
Du gjorde det som var möjligt. Inte mer, inte mindre. Och det var tillräckligt. Din kärlek var tillräcklig. Du var tillräcklig.

Sorg kan få det att kännas som att man misslyckades. Att man inte lyckades rädda de som inte längre finns kvar. Det var aldrig din kärlek som saknades.
Aldrig.
För den kärleken du gav fortsätter att finnas kvar.Den lever vidare, bärs med, känns i hjärtat. Även om den känns annorlunda när den du älskade inte längre är vid din sida.

Så, kanske vi kommer att kunna landa och vila i den sanningen. Att det du bar, det du gav, det har räddat. Du gjorde var allt du kunde och kärleken är fortfarande där.
Stark, äkta, levande. Den kärleken behöver aldrig räddas. by @cicter

34

11

a year ago

Min Aiko. Min Linus. 😔❤️‍🩹 by @cicter

20

1

a year ago

Älskade Linus. Vår verklighet fortsätter utan dig.
Tempus är tidens språk.Tidsformer som berättar om nutid, dåtid och framtid. Just i sorgen reflekterar grammatiken saknad och kärlek.
 Det är svårt att greppa verkligheten utan dig. Tid och ord gör sorgen till ett redskap som visar att någonting har förändrats. Att jag nu och framöver måste beskriva och berätta i andra tidsformer.

Att behöva beskriva verben vara och finnas om Linus är något som täcker alla dimensioner i sorgen.

I presens, nutid, hör jag mig själv säga att just nu är du här, just nu finns du bland oss.Meningar jag vill och önskar vore sanna.Men verkligheten säger något annat. Du är inte här. Du finns inte här. Inte som du en gång var.

I preteritum beskrivs det som gör som mest ont. Du var, du fanns. Det konstaterar att något inte existerar längre, som om allt redan är avslutat. Ändå bär de sin egen sanning: du var här hos oss, du fanns i just mitt liv. Det gör saknaden ännu djupare, för den är förankrad i verkligheten.

I pluskvamperfekt gömmer sig framtiden vi aldrig fick. Du hade varit, du hade fortsatt att vara en självklar del av mitt liv. Men meningarna bröts innan de hann skrivas färdigt. Här växer motståndet. En önskan om att verkligheten borde vara annorlunda än vad den faktiskt är.

I futurum försöker jag hålla fast vid en fortsättning. Du kommer att vara, du kommer att finnas. Men inte längre här, på samma sätt som förut. Bara i saknaden, bara i minnet. Inte i en framtid som innehåller allt vi planerade, allt vi ville, allt vi skulle. Allt som var du.

Och så stannar jag kvar i perfekt. Du har varit. Du har funnits. Ett tempus för något som inte längre är, men som fortsätter att betyda. Märkligt ändå, att det kallas just perfekt. Ordet får en annan innebörd, som om endast dåtiden med dig vore fullkomlig. För inget i denna förlust är fullkomligt. Det är just tvärtom. 
Att någonting har varit, att någonting har funnits bär på berättelser som låter dåtiden leva sida vid sida med nutiden.

Det leder slutligen hit, till det som består.
Perfekt att du fanns. Perfekt att du har varit här hos oss. Perfekt att jag fick dela tiden med dig.
I det skapas tacksamheten, när saknad och kärlek möts. by @cicter

35

10

a year ago

Linus.
Utan dig känner jag mig så trasig, svag och tiden är svår att greppa. Bara att se en tandborste i badrummet istället för två är overkligt.

En kliché om sorg är när människor kallar sörjande för ”starka”. Det sägs som en komplimang, men i verkligheten känns det som en börda. För jag vill inte vara stark. Jag vill inte vara den som ”håller ihop det”. Jag vill bara ha honom tillbaka. Och ingen styrka i världen kan väga upp för att jag inte kan få det.

En annan är att ”livet går vidare”. Även det i all välmening. Men, att livet går vidare är just det som gör mest ont. Livet går vidare och det utan honom. Det fortsätter, som om tiden inte vet att min värld har stannat.

Det svåraste är inte själva avskedet, utan dagarna efter. Att vakna i en verklighet där han inte längre finns. Att känna tomrummet i hjärtat och veta att inget kan fylla det helt.

Sorg handlar inte om att stänga en dörr eller ”gå vidare”. Det handlar inte om att vara stark för att kunna fortsätta att göra just det. Sorg för mig handlar om att långsamt lära sig leva med saknaden som en del av livet. Samtidigt som jag låter kärleken till honom få leva kvar, även när han inte längre är här.

Men jag hoppas ännu. Jag hoppas att Linus är bredvid mig när jag vaknar. Likaså som jag hoppas att Aiko möter mig vid ytterdörren. Hoppet blir som ett halmstrå jag greppar efter då verkligheten känns omöjlig att acceptera.

Jag älskar dig Linus. Igår, idag och alla andra dagar efter det. ❤️ by @cicter

41

22

a year ago

Sov gott Linus.
Jag älskar dig hundra tusen pussent.
Ta hand om Aiko åt mig.
❤️ by @cicter

21

5

a year ago

😋 by @cicter

15

2

a year ago

Grattis i hundhimlen Aiko! ❤️ Du lever vidare med mig och genom dig lever jag.
Som jag sagt innan - livet är stormigt men med dig blåste jag aldrig bort. by @cicter

44

8

a year ago

Min finaste ängel! ❤️ by @cicter

42

7

2 years ago

Du kommer alltid att vara min bästa vän ❣️🦊 by @cicter

35

6

2 years ago

🌆📚🏡🦄🌲
Ny stad
Ny utbildning
Ny lägenhet
Allt är nytt. Allt känns nytt. Det är skitläskigt men det löser sig! 🫡
Jag kan inte riktigt göra det för mig själv, så jag gör det för Aiko - hon hade velat det! 🥰🐕 by @cicter

38

36

2 years ago

Tack för att jag fick vara din bästa vän! 🩶 by @cicter

25

4

2 years ago