Karolina Bertram

Jag minns känslan av att stå kvar när alla andra hade någon att gå till. Någon att gå hem med. Någon att sitta bredvid. Någon som valde dig. Jag hade inte det. Min skolgång präglades av mobbning och utanförskap från lågstadiet, och långt upp i högstadiet. År efter år av att känna mig fel, för mycket och för annorlunda. Som om det var något med mig som gjorde att andra människor inte ville ha mig nära. Och det sätter sig. Långt upp i vuxenlivet har jag burit rädslan av att bli bortvald. Men någonstans längst vägen slutade jag försöka hitta min plats bland människor som inte var mina. Jag började resa, flytta och leva på sätt som aldrig hade passat in i skolans mall. I helgen satt jag runt en lägereld med människor jag själv bjudit in till en vanlifeträff. Nästan ingen av oss kände varandra innan. Ändå satt vi där. Pratade. Delade historier. Och skrattade. Jag tittade runt på människorna omkring mig och tänkte på den lilla flickan som en gång undrade vad det var för fel på henne. Jag önskar att jag kunde säga till henne: "Det är inte fel på dig. Du har bara inte hittat dina människor än. Du behöver inte passa in överallt för att höra hemma någonstans" Idag har jag människor i mitt liv som känns som hemma. Människor jag kan vara tyst med. Skratta med. Vara stark, och skör med. Och kanske är det finaste av allt att jag inte längre behöver kämpa för att hitta dem. Jag har blivit en person som drar fantastiska människor till mig, och som skapar platser där andra också hittar varandra. Från flickan som inte hade någon självklar plats till kvinnan som sitter runt en lägereld med främlingar och skapar sammanhang. Och kanske är det den största revanschen av alla. Inte att alla de som en gång fick mig att känna mig utanför skulle förstå vem jag blev. Utan att jag till slut hittade en plats där jag aldrig behöver tvivla på om jag hör hemma. Jag önskar jag kunde säga till lilla Karro: "Fortsätt. Du kommer hitta dina människor. Och när du hittar dem behöver du inte längre kämpa för att höra till. Du bara gör det"