Instagram story viewer> @schonemann> Posts

schonemann

@schonemann

733

followers

1691

following

ON Y VA!
Jag följer hellre hoppet och önskar att allting löser sig. @gondolenstockholm

POSTS STORIES REELS

Om jag fick stanna tiden skulle jag stanna här.

Det är som om våren håller andan precis framför mig. Knoppar som nästan spricker upp inför ögonen, ljuset som lägger sig mjukt över allt, fåglar som inte ber om ursäkt för sin glädje. Himlen är klar, nästan overklig i sin enkelhet, och i just den här stunden är livet oerhört vackert.

Det är för sådana här ögonblick jag uthärdar mörkret. För att få komma hit igen, till något som känns lätt, som känns möjligt. Som om allt, trots allt, landar rätt till slut.

Idag fyller jag 34. Det är inget särskilt, egentligen. Och ändå är det något med det, kanske just för att det är vår. Som om tiden själv börjar om i samma takt som gatorna sopas rena, som balkonger öppnas upp och vintern till slut ger upp sitt grepp. Det finns en sorts stillsam förväntan i luften.

Balkongdörren står på glänt. Katterna kastar sig efter humlor med en självklarhet som bara den som inte förstår faror kan ha. Luften luktar annorlunda, som om den har tvättats.

Det är en dag som alla andra. Och ändå inte. För världen spelar det ingen roll att jag fyller år idag. Men för mig gör det det.

Jag stannar här en stund till. I ljuset, i ljudet, i det som just nu är. I det som är mitt. by @schonemann

Har upptäckt det här med att dela med sig av sina tankar sisådär 20 år för sent. Hade någon uppfunnit bloggar idag hade det varit fantastiskt för mig. Jag är en sucker för de små ögonblicken i livet som i efterhand visar sig vara något helt annat. Något annorlunda, utan att man hade en jävla aning om det. Det finns ett citat om det där. Något vackert, välformulerat, som sätter fingret exakt rätt. Jag är inte tillräckligt bevandrad bland orden för att veta vem som skrev det, men jag vet att det finns någon som sagt det bättre än mig.

Sommarnatten i Stockholm. Det är ljummet ute. Du mår. Taxin blir dyrare, ciggen smakar så fruktansvärt mycket bättre, bärsen glider ner som vossvatten, holken smakar som ananas och känslan är så påtaglig att jag kan ta på den, samtalen är viktiga samtidigt som dom är kortvariga och verkliga på ett sätt att jag kommer tänka på den här stunden om flera år och känna av det med glädje. Allt är lite för mycket, och ändå är det aldrig tillräckligt.

Är väl kanske en obotlig romantiker som alltid drömmer om de här stunderna, även när jag i stunden upplever dem, även när jag står där i ögonblicket och lever dem. Kanske är det möjligt att hela jag bara är flyktig och vill tro att gräset trots allt för helvete alltid är grönare på andra sidan. Det ser ju så ut. Har förvisso oftast fel styrka på mina linser så rätt hög chans att jag ser fel.

Jag är nöjd och inte nöjd samtidigt.
Full av motsägelser. Paradoxal. Jag vill ligga i en hängmatta och röka gräs tills döden hämtar mig samtidigt som jag vill ta över världen.

Jag vill stå i centrum, men inte behöva prata med någon. Jag vill vara bäst i världen, men helst utan att någon ser det. Jag vill älska mig själv i tystnad, utan applåder. Samtidigt vill jag att hela jävla rummet ska resa sig.

Kanske är det bara så man är. Eller så är det bara jag. Jag vet inte. Det är som det är, och det blir nog det man gör det till by @schonemann

Eftersom jag slutar följa mitt vanliga schema på insta kan jag väl fortsätta. Jag kan inte förstå hur något som kan vara så vackert som livet är kan vara så oerhört mörkt. Man älskar och man ger allt. Men det är väl det livet är. Något så otroligt fint som livet och allt vad det innebär. Som bryter ner dig. Som bygger upp dig. Som får dig att le på dagarna. Jag bär ett oerhört mörker inuti mig. Jag hatar att känna så mycket som jag gör. Det handikappar mig på ett sätt jag inte ens kan börja beskriva.

Vissa dagar äter mörkret upp mig. Jag har dagar jag inte ens skulle önska på min värsta fiende. Men jag vill leva, tycker det är så jävla coolt när det är bra.

Är rädd för för mycket. Är svinskraj att skriva det här. Att utsätta mig. Skulle kunna haft kvar dom här anteckningarna på min telefon men nånstans har jag läst att man måste pusha sig själv om man vill bli bättre. Så jag försöker.

Känns alltid som att jag tänker så jävla mycket på allt och det kanske jag gör men jag hoppas jag har någon positiv inverkan på någon jag träffar.

Vet att alla som känner mig ibland upplever att jag kopplar bort och slutar svara. Skulle kunna försöka förklara det men tror ingen hade fattat ändå. Är så oerhört obeskrivligt tacksam över folk som bryr sig om mig och jag skäms att jag inte kan besvara det.

Hjärnspöken? Ah. Hela tiden. Kriga på. by @schonemann

Jag avbryter min vanliga schemaläggning med respekt för en av de största männen jag har haft äran att träffa ❤️ by @schonemann

Meet Filip Schönemann, Creative Director at Gondolen — the sky-high bar with the best views in Stockholm. This December, he’s sharing his go-to spots for a festive night in the city.⁠
⁠
For Christmas drinks: @cadierbaren for old-school luxury or @othiliabar for something sleek and modern.⁠
For dinner: @rolfskok, a Stockholm classic with serious flavour, or Elephant Thai for a fast, tasty fix.⁠
Late-night: @lehiboustockholm – cosy, cool, and perfect for one last drink.⁠
⁠
Save these tips down. ⁠
⁠
#CampariAcademyNE #StockholmCityGuide #StockholmBars #CampariCocktails #Afterglow by @schonemann

Jag har gått och tänkt länge på vad jag skulle skriva det här året. Att lägga upp ett inlägg om året kommer trots allt med lite prestationsångest.
2024. Året jag slutade låta ångesten bestämma. Vi har slagits i så många ronder att jag tappade räkningen för länge sen. Men i år hände något. Jag släppte garden. Inte för att jag gav upp, utan för att jag fattade att kampen inte ledde någonstans. Jag och ångesten – vi behövde hitta en ny lösning.

Jag lärde mig att kontroll inte alltid handlar om att vinna, utan om att förstå. Att acceptera att vissa dagar är tyngre än andra, men också att jag är tillräcklig ändå.

Även om min ångest ibland kastar ut mig ur livets omloppsbana vet jag att jag har tillräckligt med styrka för att ta mig tillbaka. Som en rymdpromenad minus rymden.

Jag har skrattat mer, älskat mer och lärt mig att säga nej utan att känna skuld. Jag har hittat kraft i att vara mig själv, utan filter eller fasader. Jag är stolt över den jag har blivit, inte för att jag har gjort allt rätt, utan för att jag har fortsatt framåt.

Det här året var ingen film med episka slutscener. Det var ett år av små, korniga ögonblick som ändå förändrade något stort. Ett steg här, ett val där, och plötsligt kändes det som att jag kunde andas.
Jag är inte samma person som jag var i början av 2024 och det är jag tacksam för.

2024, du lärde mig att jag inte behöver vinna något jävla slag. Att jag räcker precis som jag är, med allt som är fel och rätt på samma gång. Och det, det är frihet.

Jag skålar in det nya året med Dry Martini och champagne på Gondolen och jag hoppas ni alla får en lika trevlig kväll som jag. Skål! by @schonemann

Året når sin ända och det är återigen dags för mig att sända ut mitt inlägg här i min lilla eter.
Jag fann mig själv igen det här året. Jag blev jag igen, om än med en koffert full av nya insikter och tankar om vem jag egentligen är.
Men en sak kan jag i varje fall konstatera, och det är att ångesten som det senaste året ätit upp mig, nu, om än inte har försvunnit helt, har blivit hanterbart på ett sätt jag vissa gånger förra året inte någonsin trodde skulle skulle kunna hända.
Med ett jävlar anamma, drömmar om ett normalt liv, en hel del ångestklumpar i magen, en satans massa tårar, fruktansvärt mycket tvivel och ett helt sablans otroligt stöd av familj, fru och vänner så kan jag gott fastslå så här på årets sista dag att jag kom dit. Jag är ingen utan dem bredvid mig, och de senaste åren har jag om något förstått att ingen klarar av livet själv.
Det har varit det tuffaste jag någonsin har varit med om, och jag tar med mig dessa erfarenheter vidare, blir det en nästa gång kanske jag kan ta mig an den kampen lite lättare.
Jag finner det fascinerande hur livet ibland kan vara så otroligt njutbart samtidigt som det är så ofattbart vemodigt. För att det tar slut antar jag? Känslan är relativt ny för mig. Har alltid tagit livet ganska enkelt och okomplicerat. Vet inte riktigt när det blev det totalt motsatta. Vem bryr sig egentligen? Det här är inget spel och det är då verkligen inte för evigt. Jag vet inte hur nöjd jag är över den här nya insikten av mycket tankar hela tiden. Den tar ibland över själva stunden.
Äh, Sluta tänk nu, servera en drink istället. Gott nytt år, vi hörs om ett varv runt solen igen! by @schonemann

Har det redan gått ett år? Kalendern säger så i alla fall. Året började i en sportbil genom autobahn i 200 knyck, eller i varje fall kändes det som det. Det var en period av mycket jobb, stress, roliga stunder, en otrolig historierik semester på Sri Lanka, och kärlek. Men i slutet av maj hände det något och bilen jag färdades i slog rätt in i väggen.

Jag är varken den första eller sista personen på den här planeten som har drabbats av mental ohälsa, men likt vilken annan sjukdom som helst är jag målmedveten om att klara av den. Det kommer dock inte utan vissa komplikationer, som sig bör, kanske? Jag har börjat äta ny medicin för mitt blodtryck, som i sin tur ger mig en biverkning av att jag glömmer bort ganska mycket. Kul för det mesta, för jag får chansen att berätta samma historia flera gånger. Kanske mindre kul för min fru för det är hon som måste lyssna på dem.

Men! Som vanligt är inte allting bara negativt, utan jag har fått lära känna sidor av mig själv jag inte visste att jag hade, jag har blivit betydligt mer öppen med vad jag tycker och tänker. Min mamma kallade mig för musslan när jag växte upp för att jag aldrig sa något, jag ville lösa det själv, jag var obevekligen en riktig skitunge.

Den musslan har nu öppnat sig, och jag berättar allting om allt hela tiden istället. På ett visst sätt känns det som att jag upplever vissa känslor på riktigt för första gången. Det är en rätt häftig känsla det med.

Jag raljerar, jag vet, men det är tydligen så min hjärna fungerar nu för tiden.

Tack!
Till min fru, för att du har varit, och är, mitt största stöd. Som orkar med mig varje dag villkorslöst. Jag hoppas att jag är densamma för dig. Jag älskar dig.
Till mina föräldrar, för att även om det är lite erat DNA som fått mig att må så här så skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt, ni är fantastiska. Jag älskar er.
Till mina syskon, för även om det skiljer högt och lågt i ålder mellan oss alla så har vi alltid så roligt och härligt tillsammans. Jag älskar er.
Och till er, mina vänner, om ni har klarat av att komma så här långt i texten, så vill jag säga att jag älskar er.
Gott nytt år på er alla så hörs vi om ett år igen. ❤️ by @schonemann

Då var vi framme vid årets sista dag , det gick vägen i år igen. Med det sagt så det är dags för den årliga uppdateringen på detta ointressanta konto. Man kan gott konstatera att jag borde sluta försöka förutspå framtiden. Så vi struntar i det. Det vänder nog inte nu heller, men vi får fortsätta att kämpa på och drömma om lättare tider.

Men året har inte bara bjudit på prat och tjat om det trötta viruset, det har funnits ett par höjdpunkter som inte får glömmas bort. Det absolut största som inträffat i mitt liv det här året är att jag har fått äran att få gifta mig med min bästa vän, och fira detta med alla mina underbara vänner och kära familjemedlemmar. Vilken fest det var! Så bra att jag blåste 1,4 dagen efter… bara så ni får en ungefärlig koll hur det gick ner. 2021 är kanske inte året man skriver hem om, men för mig är det ett jag aldrig kommer glömma.

Skål, så hörs vi om ett år igen! by @schonemann

Inget ont som inte för något gott med sig, det sa förmodligen en vis man någon gång. Vi kan lätt konstatera att mitt förra inlägg var ute och cyklade ordentligt. Jag hade så jävla fel! Men, skam den som ger sig. Nu tror jag mer på mig själv och jag tror mer på 2021 än något jag trott på förut. Hörrni, nu vänder det tamejfan! GOTT SLUT! #jinxedit by @schonemann

Gott nytt år! 2019 var inte året man skriver hem om, så nu hoppas vi att det vänder 2020. Gott slut. by @schonemann

❤️ by @schonemann