Instagram story viewer> @sthlmsklipp> Posts

sthlmsklipp

@sthlmsklipp

9.1K

followers

80

following

Småkriminella svenskar 1825-1925.
Källor: Signalementsfotografier korskörs med KBs tidningsarkiv och olika stadsarkiv.

POSTS STORIES REELS TAGGED

I januari 1913 är Otto Sundmark efterlyst. Han har stulit 260 kronor från hustrun och dragit från hemmet. Bilden är tagen vid gripandet. De verkar dock ha löst situationen då de fortfarande är gifta när han dör 1939.

Bland tidningsnotiserna om Otto hittar man också två intervjuer, från 1903 och 1911, med rubrikerna:

”Samtal med en hudkonstnär”
och "Hemma hos en tatuerare”.

Otto var nämligen Stockholms enda tatuerare. Enligt honom själv åtminstone. Han berättar hur han lärt sig konsten av en grek under sina år som sjöman. Men det var tjugo år sedan och nu hade han så pass bra rykte att han slapp annonsera. Det räckte att man frågade någon på gatan så pekades de rätt. År 1909 höll han till på Prästgatan 11 i Gamla stan. Tre och en halv trappa upp, bakom en dörr med mässingsplåt, låg ett litet vindsrum med koksspis. Väl på plats kunde man välja bland 200 motiv. Där fanns små ankare, hjärtan och skepp, men också mer avancerade:
 ”Kejsar Alexander på lejonjakt”  ”Över land och hav” ”En båtfärd” och ”Loke och Sigyn”. 
Ett ankare tog ett par minuter och kostade 50 öre.
Ett stor bröstbild ett par timmar och fem kronor. 
Först kalkerades motivet på styvt papper. Sedan överfördes bilden till huden med kimrök, innan han började sticka med nålar och tusch. Han arbetade med fyra färger: blått, rött, grönt och gult. Färgerna höll sig vackra i upp till tjugo år.
 Otto var noga med att påpeka att tatueringar inte bara var för ”busar och bofvar”. Alla Bernadotter var tatuerade, även kung Oscar II. Adliga hade sina adelsvapen. Även en massa kvinnor. De var inte lika känsliga för nålen. Däremot ville de sällan tala om att de var tatuerade.

Han fortsätter att berätta om sin fru Johanna, hon hade själv fått en tatuering i kärleksgåva när de gifte sig: det gamla franska riksvapnet, uppburet av svävande änglar. Samma hustru han två år senare stal ifrån och stack iväg ett tag. taken in Prästgatan by @sthlmsklipp

603

16

3 days ago

Hästkusken Johan Ragnar Berglin är välkänd i huvudstaden kring sekelskiftet, främst för att han väldigt ofta är väldigt full.

”Berusad som vanligt”, skriver en av tidningarna när de berättar hur han kört fram sitt ”ytterst magra häststo” längs Götgatan och skrikit på folk som inte velat flytta på sig. En annan gång gör tidningen sig lustig över att han brukade raka av sig mustaschen för att vittnen inte skulle känna igen honom.

Men sista gången vi ser honom i tidningarna är på juldagen 1902, när han ”firar gudstjänst på ett mindre lämpligt sätt” i Storkyrkan i Gamla stan. Mitt under gudstjänsten väller han in, börjar prata högt, avbryta prästen och försöker till slut själv ta över predikan.

Vaktmästaren tycker inte att två personer behöver hålla predikan samtidigt och slänger ut honom.

Dom: 75 kronor i böter för att ha stört andakten. taken in Stockholm, Sweden by @sthlmsklipp

563

19

5 months ago

I början av 1900-talet anländer dalkullan Alma Bergfalk till Stockholm. Hon beskrivs som ”alldeles, ovanligt vacker” och snart pratas det om henne. Hon bär studentmössa, något kvinnor inte riktigt förväntades göra, och tydligen ska hon bett självaste kungen om kredit till musiklektioner.

Hon skaffar dyra kläder och skor på kredit genom att påstå att hennes far, en rik brukspatron, kommer och betalar nästa dag. Själv säger hon sig ha bråttom vidare till nån finare middag eller kälkåkning med löjtnanter. Till slut avslöjas bluffen och hon döms till 700 kronor i böter.

Alma lämnar Stockholm och dyker upp i Oskarshamn som ”Alicia Bergfalk”. Där fortsätter hon leva över sina tillgångar. När 500 kronor försvinner ur hennes husbondes låsta chiffonjé beklagar hon sig högljutt – kanske lite för högljutt – för misstankar väcks. En registerkontroll avslöjar att Alicia är Alma. Hon döms igen, och tidningar över hela landet skriver om Bergfalk.

Detta väcker minnen i en liten by i Småland. Där minns man en vacker, gåtfull flicka som kallade sig ”Monna Bergfalk” ett par somrar sen. Hon hade dykt upp från ingenstans, fött i hemlighet och förlorat barnet strax efter födseln. Sen försvann hon ”som en vind”. När man i byn såg notiserna om den vackra Bergfalk drog man sig till minnes hennes dystra sommarsaga, och skrev till Smålands Allehanda som publicerade.

Vilket gör att hela Sverige kan läsa om samma sommar.

1907 återvänder hon till Dalarna, gifter sig, blir Alma Källgren och är det till 1959 då hon dör. taken in Stockholm, Sweden by @sthlmsklipp

1k

20

10 months ago

Johan Charles Brandt är nog den person jag hittat som förekommer flest gånger i olika polisrapporter. 49 gånger. Oftast för stöld eller misshandel av polis.

Första gången är 1905, då Johan är 17 år. Han dricker öl på ett kafé på Linnégatan 39. Servitrisen tycker han är aningen för berusad och tar hans ölglas från bordet. Det gör honom arg, så pass att han hotar att ”köpa en sexpipig revolver och klämma Nilsson” och slår sönder en fönsterruta. Nilsson är ägaren som tillkallar polis och anmäler Johan för dödshot.

Dödshot: 50 kronor i böter.
Våld mot polis: två månaders straffarbete.

År 1909 har Johan bildat en tjuvduo med tjugoåriga Thea Cecilia Holm. De har precis varit på tjuvturné på landet, utrustade med borrar, filar, kofot och skruvmejsel. Men nu är de tillbaka i huvudstaden. Vid ett inbrott på Oxtorgsgatan lämnar Johan en lapp: ”Hälsa Asplund! Leve friheten!” Vilket gör att de grips, då detektiv Asplund mycket väl kommer ihåg att Johan sagt exakt så till honom vid ett tidigare tillfälle.

Dom: 11 månaders fängelse.
Thea får fem.

Vid midsommar 1925 kan man läsa: ”Äventyrlig kärleksaffär på Strömsborg”. Den lilla ön mellan Gamla stan och Kungsholmen. Här har Johan hoppat genom ett fönster ner i Strömmen. Han är blodig i ansiktet och genomblöt vid gripandet. På sig har han ett par damstrumpor och ett damhalsband. Trots att han grips på bar gärning, nekar han ivrigt till inbrott. I rätten förklarar han att det är en kärleksaffär som gått snett. På ön har han druckit brännvin med två kvinnor och en annan man. Bråk har uppstått, och i tumultet har Johan flytt ner i vattnet. Det är därför han har en massa tjejgrejer på sig. Han har dessutom varit alldeles för berusad för att kunna ”utföra några sådana saltomortaler, som nämns i polisrapporten”.

Dom: tre års fängelse. taken in Stockholm, Sweden by @sthlmsklipp

91

1

16 hours ago

Vid förra sekelskiftet försörjer sig Einar Ludvig Lundström som ”bondfångare”. Med sitt världsvana sätt lurar han bönder på pengar. I två tidningsnotiser kan man läsa hur han ger sig på personer på väg till Amerika. Första gången är i Göteborg 1904, när Einar träffar Johannes Jakobsson, som varit hemma i Hjärtum på besök och nu ska återvända till Amerika.

Einar låtsas vara norrlänning och lurar med sig Jakobsson upp till Skansen Kronan. Där dyker en ”norrman” upp. Einar tar fram några fyrkantiga lappar och tycker att de ska spela om pengar. Jakobsson vinner först tio kronor. Norrmannen föreslår då att de höjer insatsen. Han satsar två tusen, medans de bara behöver satsa en. Jakobsson plockar fram sin tusing, det vill säga hela reskassan. De drar sina kort, då norrmannen ropar: ”Ni har förlorat bägge två!”, ryker sedeln och springer nedför branten. Einar flyr åt ett annat håll. Båda grips, och några dagar senare kan man läsa i tidningen:

”Han fick tillbaka sin tusenlapp”.

Tjugo år senare, i februari 1925, på Regeringsgatan i Stockholm träffar Einar åter igen en man på väg till Amerika. Lundström ljuger att han också ska dit med samma båt, vilket gör mannen så pass glad att han bjuder på kaffe.

En bekant till Lundström dyker upp, och de tre beger sig till Djurgården. På en bänk vid en båtbrygga tar den bekanta fram fyra visitkort, ritar en gubbe på ett av dem och föreslår ett spel om en flaska champagne. De spelar lite, men vill snabbt höja insatsen. Lundström försäkrar bonden att han får tillbaka pengarna om han förlorar. Hedersord. Mannen är tveksam men satsar reskassan på 300 kronor och förlorar direkt. Lundström lovar att återlämna pengarna innan de skiljs åt. När de ska skiljas åt springer Einar och den bekanta åt olika håll.

Även denna gång grips Einar och får ett år på Svartsjöanstalten. taken in Göteborg by @sthlmsklipp

109

5

2 days ago

Axel Samuel Lindvall dyker upp i tidningarna tre gånger, med tio års mellanrum under sitt liv. 
Första gången är 1904. Han är 27 år och går med en kaffepanna längs Jacobsbergsgatan. En skräddare känner igen pannan och ropar efter Axel:

”Det är ju mors kaffepanna! Hvar tusan har ni fått den ifrån?” 
Inför rätten förklarar han att fått den av en okänd person som bett honom bära den en stund. Han döms till fyra månaders straffarbete. 
Tio år senare, 1914, är 37-årige Lindvall återigen i tidningen. Den här gången har han brutit sig in i en källare på Birger Jarlsgatan 121 och stulit några flaskor saft, en såg och en yxa. Återigen skyller han på ”en okänd” som bett honom sälja verktygen. Åter igen får han fyra månaders straffarbete. 
Sista gången är 1925. Lindvall är nu 48 år och går runt och knackar dörr för att tigga mat och pengar. När han inte får något blir han arg, svär och sparkar. Får han endast mat kastar han den ifrån sig, eftersom det främst är pengar han vill ha.

Till slut knackar han på en dörr där en kriminalpolis bor. Ett års tvångsarbete på Svartsjö. 
Dör 1938, 61 år gammal. taken in Stockholm, Sweden by @sthlmsklipp

209

11

5 days ago

I slutet av 1800-talet greps den så kallade ”Svarta Damen” i samma lokaler som @underkastanjen i Gamla Stan ligger idag.

Då hade hon härjat som inbrottstjuv i tre år. Ingen misstänkte att Elin Augusta Andersson – 160 centimeter lång, blåögd, blond, mycket artig och alltid klädd i svart – var stans största inbrottstjuv.

Elin planerade sina kupper noga. Hon slog alltid till på söndagseftermiddagar, och bara i de finaste hemmen på Östermalm. Hon studerade borgarfamiljernas vanor och visste när de var på teatern eller promenerade på Djurgården. När huset stod tomt fiskade hon försiktigt ut nyckeln ur köksdörrens lås med en hattnål och steg in.

”Inte svårare än att sy under månljus”, sa hon senare.

På måndagarna besökte hon pantbanker och guldsmeder, där hon med sitt charmiga sätt sålde stöldgodset. Hon uppträdde som fin dam, kallade sig fru Dufling eller fru Friberg och hittade på historier om sina påstådda män som befann sig i Amerika.

Till slut skickade polisen ut signalement på stulna föremål till samtliga pantbanker i stan. Så när Elin klev in på pantbanken en måndagsmorgon vid Brända Tomten greps hon. Som en sista räddningsplan försökte hon kyssa pantbanksägaren.

I rätten tog det domaren två timmar att läsa upp listan över hennes stölder. Hon svarade ”ja” på varje punkt – utom på en kastrull, det skulle hon aldrig sno.

Elin dömdes till fyra års straffarbete. Hon släpptes den 19 mars 1901, och i fängelset hade hon arbetat ihop 336 kr (motsvarande cirka 25 000 kr idag). Den 17 maj 1901 klev hon ombord på ångaren S/S Romeo med destination Winnipeg i Kanada. taken in Under Kastanjen by @sthlmsklipp

148

3

6 days ago

Den 5 september 1920 kan man läsa i Svenska Dagbladet: 
”Till kriminalpolisen. 
Då jag sett genom tidningarna att Stjärne äntligen blivit misstänkt vill jag meddela att han under fler år missbrukat sin ställning som polisman. De flickor som lidit genom den press han utövat äro otaliga. Tecknar en person som i åratal varit i klorna på honom och vars vetskap han använt till förmån för sina lustar. 
Olycklig kvinna” 
Den 9 september 1905, femton år tidigare går denne Stjärne och en kollega på patrull längs Fleminggatan. Vid Fridhemsgatan stöter de på en berusad flottist som grips. Gripandet drar till sig en folksamling på närmare hundra personer. Det skriks och skränas. Och några unga pojkar:

Axel Wilhelm Sten,
Harald Fritz Larsson,
Ernst Georg Uhlén
och Ernst Erik Molinsky

… börjar kasta sten.
 Konstapel Stjärne och kollega träffas av flera, tillkallar förstärkning, folksamlingen skingras och de stenkastande pojkarna grips. I rätten blir straffen mycket hårda.

Harald och Axel får cirka två år straffarbete.  Uhlén och Molinsky får cirka ett år.
 Hur polisrelationerna uppe i Kungsholmen var vid denna tidpunkt, och varför det blev en så stor folkmassa framgår inte. 
Men femton år senare är konstapel Stjärne häktad. Misstänkt för mord på den mycket yngre Ebba Hellgren. Under utredningen får polisen flera brev från kvinnor som anklagar honom för att ha missbrukat sin ställning då de åkt dit för brott för sina lustars skull. 
Målet om mordet på Ebba går ända upp till Högsta domstol, där han tillslut frias.

Han byter dock efternamn. taken in Stockholm, Sweden by @sthlmsklipp

52

3

7 days ago

I maj 1899 arbetar Selma Björkman och Anna Gustafsson som tjänsteflickor hos två rika familjer. Selma hos överstelöjtnant Carl Henrik Mannerstråle på Banérgatan 5 och Anna hos Betty Salomon på Drottninggatan 70.
 Selma är en dag på besök hos Anna när Betty är ute på ärende. När Anna inte ser, rotar Selma i en byrålåda och hittar en hundrakronorssedel, cirka 7 500 idag. Hon tar sedeln, berättar inget för Anna och bränner den på lyxshopping och ett fotografi på sig själv.

När Betty upptäcker stölden misstänker hon Anna. För att pröva henne lägger hon en tiokronorssedel under en bordsduk. När även den försvinner tillkallas polis. Anna erkänner att hon visserligen tagit tian, men absolut inte hundralappen. Vilket varken polis eller Betty tror på. Men när hon kommer på att Selma varit på besök ett par veckor tidigare tas även hon in på förhör.

I rätten frågar domaren Selma om hon varit i nöd.
”Det var bara af nyfikenhet jag kom att titta i lådan, och när jag fick se sedeln, tyckte jag att den kunde vara bra att ha.”

Sedan frågar domaren Anna varför hon tog tian.
”Ack, jesses, ja … det var så dumt, så dumt, så jag kan inte fatta’t! … Aldrig har jag gjort något så dumt förr … jag kan aldrig begripa’t … Usch då, så dumt …"

Selma döms till tre månaders straffarbete. Dör året efter. Anna får 30 kronor i böter. Hon är gravid vid brottet och föder en son i december, som dör i februari.   Betty Salomon dör 1913. (((Närmast sörjande i dödsannonsen är Salomon Elkan, vars bror var Nathan Elkan, som var gift med författaren Sophie Elkan, som efter hans död var Selma Lagerlöfs stora kärlek))) taken in Drottninggatan by @sthlmsklipp

174

3

8 days ago

I juni 1901 arbetade den franska barnflickan Carmen Marie Bachelet hos den rika familjen Billmansson på Luntmakargatan 34. Vilket hon gjort sedan de lärde känna varandra i Paris sommaren innan. Men nu var det dags för sekelskiftets första sommar: familjen skulle till landstället och Carmen hem till Paris. De sa hejdå till varandra för att njuta av sommaren på sina håll.

Men Carmen hade andra planer. Hon hade nämligen blivit förälskad i en man i Uppsala, och ville tillbringa sommaren med honom. Hon tyckte dock inte att hennes kläder var fina nog. Med hjälp av en lånad nyckel tog hon sig in i familjens våning och tog några av fruns kläder, som ”passade helt utmärkt”. Tanken var att lämna tillbaka dem innan familjen kom hem.

Hon reste till mannen i Uppsala, och de hann få midsommar tillsammans och en utflykt till Vaxholm. Någonstans här tog pengarna slut. För att sommaren skulle kunna fortsätta pantsatte Carmen de lånade kläderna och begav sig till våningen på Luntmakargatan igen. Nyckeln fick hon genom att lura grannen att familjen var i Tyskland och att hon skulle skicka några grejer till dem. Väl i våningen stal hon ”litet af hvarje i klädesväg”, och bröt upp en sparbössa.

För att kunna stanna kvar i Sverige även efter sommaren, förfalskade hon ett arbetsintyg och sökte jobb via Fredrika Bremers arbetsförmedling för kvinnor. Kvinnorna där reagerade dock på det slarvigt utförda intyget, som dessutom var skrivet på bristfällig franska.

Polisen tillkallas, Carmen häktas och allt uppdagas.

Fyra månaders straffarbete. taken in Stockholm, Sweden by @sthlmsklipp

115

7

11 days ago

Det här är Johan August Möller. År 1901 gör han sin militärtjänstgöring i Jönköping. Av någon anledning nitar han ett befäl, vilket gör att han får två månaders fängelse.

Nu börjar hans liv som kriminell.

1903 grips han på en järnvägsstation i Värnamo med sin älskarinna Hilma Charlotta Johansson. De har då levt ett lyxliv med teaterbesök, resor med häst och vagn och dyra middagar. De reser från stad till stad. Hans officiella jobb är clown på cirkus Busch, men pengarna får han genom enormt många inbrott. När de grips erkänner Johan över femtio inbrott runt om i Sverige. Han får två års straffarbete. Hilma går fri. 
Året därpå kan man läsa om Johan igen. Han har då rymt från fängelset. När en vakt vänder ryggen till smiter Johan. Med hjälp av sin rock klättrar han upp på en bod vid muren och hoppar över. Han landar i fängelsedirektörens trädgård, tar sig över ett staket och kommer ut på gatan, där han snor en bagarekeps och försvinner i vimlet. Två veckor senare hittas han.

Som straff får han fem dagar i mörk cell. 
Så här håller det på. Han åker in och ut ur fängelset och sitter totalt elva år bakom lås och bom. 1915 är han nyss frigiven. Han har då bestämt sig för att lämna Sverige för Amerika, så han stjäl en guldklocka, två silverklockor, ett guldarmband, tre klockkedjor och 52 kronor. På en pantbank på Roslagsgatan i Stockholm fattar man misstankar, han grips, erkänner och får sex år till.

Han dör på Långholmen 1917, 37 år gammal. by @sthlmsklipp

113

1

11 days ago

Det här är Knut Felix Möller, 22 år, sjöman, uppväxt på Södermalm.

I september 1897 kommer han till Stockholm från Hamburg. Väl i land tillbringas dagarna med att ramla runt bland krogarna nere vid Slussen. En kväll kryssar han fram kraftigt berusad, då han får han syn på en kavaj som hänger utanför en klädbutik. Han tar den, springer, snubblar över en trottoarkant och faller med huvudet i gatan.

Bilden är tagen samma kväll. Det är första gången han grips, och döms till tre månaders fängelse. Om det var just den här kvällen som fick hans liv att spåra ur vet vi inte, men därefter åker han fast för olika småbrott hela livet.

I Polisunderrättelser återkommer han: 1898, 1899, 1900, 1901, 1902, 1904, 1905, 1906, 1907, 1908, 1909, 1913, fram till 1925, då han grips för lösdriveri. Han är då skriven i ”boken för obefintliga”, dvs. man vet inte var han bor.

Han dör i augusti 1926. taken in Slussen by @sthlmsklipp

145

5

13 days ago