Instagram story viewer> @baengerrecords> Tagged
POSTS STORIES REELS TAGGED
͓̽D͓͓̽̽i͓͓̽̽m͓͓̽̽e͓̽ ͓̽G͓͓̽̽i͓͓̽̽r͓͓̽̽l͓̽ ͓̽G͓͓̽̽o͓͓̽̽t͓̽ ͓̽B͓͓̽̽r͓͓̽̽i͓͓̽̽c͓͓̽̽k͓͓̽̽e͓͓̽̽d͓̽
13
Efter att ha ägnat ännu ett år åt att på nära håll följa, rent av studera någon slags underjordisk dansmusik går det att dra några svepande slutsatser om det housebetonade soundets tillstånd 2025.

Som att svårmod är ute. Glimten i ögat är inne. Dansmusik ska va glad å klämkäck snarare än stram å allvarsam. Nåt som särskilt verkar gå hem är retliga/barnsliga melodier, gärna spelade på någon typ av orgel.

Sinnesutvidgande, trippigt, kalejdoskopiskt. I en tid då många makrodoserar går den psykedeliska å proggiga vibben hand i hand med den ständiga jakten på självuppfyllande.

Ostigt är verkligen inga problem, aldrig har New Age varit lika hett. Konsten att göra lagom å subtilt betyder ingenting när det bara är att bre på. Enya > Voices From The Lake.

Dub Techno är förvisso aldrig ute, men då å då är det extra inne. När allt annat känns gjort cirklar vi tillbaka till den enda genren som alltid låtit samma. Men ingenting slår ju heller ett mollackord, en 909:a å ett knastrande space echo.

Å minst lika konstant är vår innerliga längtan till havet, solnedgången å sandstranden, särskilt idén om 00-talet å Ibiza som tydligt klingar i musiken. Å med det, drömmen om det ouppnåeliga.

Hur låter då allt det här? Ikväll hör du (några av) mina favoritlåtar i Årsbästa 2025 del 1. 21.03 i P3 eller SR Play.

Bild(en kan vara ett montage): @almightyofelia
24
Varje år brukar mina bästa vänner å jag arrangera nåt vi kan kalla för en smärre midsommarfestival. Den äger rum på en stor gård nånstans mellan Östergötland å Småland under ett par bekymmersfria dagar i sus å dus, för att inte säga tjo å tjim alltsammans i en ”Barnen i Bullerbyn”-idyll.

Ett äkta Kodak Special Moment från årets upplaga inträffade under den sista kvällen, den sista sista festen när jag spelade en alldeles underbar låt, en sån där som sen jag la vantarna på den har fått följa med precis överallt, fått tonsätta det mesta i både livs- å dansgolvsväg.

Det är en finurlig liten cover av 00-talsbangern ”Toca’s Miracle” av Fragma, gjord av DJ City å Manuel Darquart. DJ City som ju är en väldigt säregen artist har här tagit sig an en på riktigt monumental låt å vridit på melankolin å gjort den svulstiga rökaren lite mer indie. Den är helt otrolig. Å det är väl också underförstått att den satt som ett smäck där på festen.

Efteråt fick jag veta att ”Toca’s Miracle” är min gode vän Åkes favoritlåt. Jag sökte såklart upp Åke direkt för att få veta vad han tyckte om den otroliga remixen, men det visade sig att han hade lyckats lämna vår festlada i just exakt den stunden som låten spelades å helt enkelt missat den. Fan vilket antiklimax.

Så jag lovade honom. Om en timme pausar vi festen, pausar vi DJn, pausar vi ALLT å lyssnar på låtjäveln.

Det som hände sen är nåt av det finaste jag varit med om. En banger. En själaglad Åke. Ett kokande rum som skanderar hans namn i takt till musiken. En fenomenal låt å en fulländad fest som i symbios förhöjde allt ytterligare ett snäpp.

Ikväll, som traditionen bjuder, sänds den första delen av min halvårsbästa. Det handlar om Fragma-covern ”I Need” å några favoriter till som på ett eller annat sätt gjort avtryck på mig å dom jag har omkring mig i mitt liv. 21.03 i P3 eller SR Play.

Bild(en kan vara ett montage): @almightyofelia
21
ᗪIᗰE GIᖇᒪ Eᑭ - OᑌT ᗰᗩY 17Tᕼ Oᑎ ᗷÆᑎGEᖇ ᖇEᑕOᖇᗪᔕ

ᗩ1 ᑕᒪOᑌᗪY ᗯᕼITE 
ᗩ2 ᑭᗩᑎ ᖇIᑕᕼE 
ᗷ1 ᗪIᖇTY GIᖇᒪ 
ᗷ2 ᗪIᗰE GIᖇᒪ 

ᑭᖇOᗪᑌᑕEᗪ ᗷY ᗩᖇI ᗷᗩᒪᗪ & ᑕᒍ ᔕᑕOTT Iᑎ ᔕäTᖇᗩ ᔕTᑌᗪIOᔕ 🥁🎹🎺

ᗰᗩᔕTEᖇEᗪ ᗷY ᗷᒍöᖇᑎ EᑎGEᒪᗰᗩᑎᑎ 🎛️🎚️

ᗰᗩᗪE Iᑎ ᗪEᑎᗰᗩᖇK 🇩🇰🍻
18
back to up