Instagram story viewer> @vitoingrosso> Tagged
4.3K
followers
1008
following
Consultant/Manager/Producer
POSTS STORIES REELS TAGGED
När jag tänker tillbaka på det senaste året känner jag hur mycket som har förändrats. Ett år av stora beslut, nya insikter och modet att lyssna på mig själv. I dag känner jag en glädje, ett lugn och en skaparlust som jag är otroligt tacksam för.

Musiken har funnits i mig sedan jag var liten. Genom hela livet har den varit min följeslagare, och nu får den ta en allt större plats. Det har kommit så många fina erbjudanden inom musik och film, och möten med människor som vill vara med och förverkliga det jag skapar. Ibland måste jag stanna upp för att förstå allt som faktiskt händer.

Och snart börjar jag arbeta med en fantastisk sångerska, en riktig världsstjärna. Att få höra mina melodier möta hennes röst kommer att bli något alldeles speciellt. Jag längtar efter att få berätta mer för er.

Framför mig ligger nya samarbeten, filmprojekt och arbetet med min stora musikföreställning. Det är mycket arbete kvar, men jag vaknar med lusten att sätta mig vid pianot och fortsätta. Det finns så mycket musik kvar att skriva och så många historier jag vill berätta.

Efter så många år av skapande känner jag mig fortfarande som den där lilla pojken med huvudet fullt av melodier. Nyfiken på vad som väntar.

Tack till er som finns där, lyssnar och följer med på resan. Jag är så glad över livet just nu. Och över allt jag snart får dela med er. ❤️ och Sharon i love you 💕 

Emilio
101
Musiken blev min andra värld

Redan som liten kände jag mig främmande inför världen omkring mig. Det var som om jag såg saker på ett annat sätt än människorna runt omkring mig. Jag tyckte ofta att livet kändes grått, stereotypt och nästan mekaniskt. Människor gjorde det som förväntades av dem, sa det som förväntades och levde sina liv efter någon sorts färdig mall.

Jag saknade något. En kärna. Ärlighet. Kärlek. Skönhet.

Och jag minns att det gjorde mig ledsen.

Det var då musiken blev min väg därifrån.

När jag satte mig och skrev kunde jag kliva in i en annan dimension. Jag kunde skapa den värld som jag själv längtade efter. Där kunde människor älska på riktigt. Där kunde sorgen vara vacker. Där fanns färger, bilder, berättelser och känslor som jag inte kunde hitta i verkligheten omkring mig.

Varje ny melodi blev nästan som en film som började spelas framför mig. Jag såg människorna. Jag såg platserna. Jag såg deras liv. Och för en stund levde jag där tillsammans med dem.

Musiken blev därför aldrig bara musik för mig. Den blev ett sätt att överleva min barndom.

Jag tror att jag hela tiden letade efter nästa melodi som kunde öppna dörren till den världen igen. Nästa låt som kunde ta mig någonstans där livet kändes vackrare, sannare och mer levande.

Det märkliga är att jag först långt senare i livet har förstått vad jag egentligen gjorde.

Jag flydde inte bara från någonting. Jag sökte efter någonting.

Jag sökte efter det liv jag ville känna.

Och kanske är det därför människor fortfarande reagerar så starkt på min musik. Jag skriver inte musik utifrån hur musik ska låta. Jag skriver utifrån hur någonting känns. Jag skriver det jag känner, det jag har känt, det jag längtar efter och det jag ser framför mig. Ibland känns det nästan som om jag skriver minnen från ett liv som ännu inte har hänt.

När jag skriver är jag fullständigt närvarande.

Den där lilla pojken som en gång skapade en annan värld för att kunna stå ut med den han befann sig i finns fortfarande kvar i mig.

Skillnaden är att jag idag förstår varför han gjorde det.

Han försökte inte bara hitta en väg bort.
Han försökte hitta vägen hem. ❤️🙏🎶
83
In an interview @alesso reveals how he met @sebastianingrosso : 

Alesso’s girlfriend at the time worked at a bar, a place where @vitoingrosso , Seb’s father, came by every day. It was this girl who gave the CD with some of Alesso’s songs to Vito

On the back of the CD Alesso had left his number to be contacted

Seb liked what was on the CD and the rest is history ❤️

📹: @alesso
12
back to up